Bordtennis

Bordtennissporten i Malmö var under det glada 20- och 30-talet mer kvantitet än kvalitet. I början av 20-talet lirade medlemmarna i Malmös “stora” idrottsklubbar MFF, IFK och MAI vintertid ping – pong, som spelet hette på den tiden. Men även övriga fotbollsklubbar i Malmö och i bl a randkommunerna Tygelsjö, Vellinge och Kalgshamn, tämjdes celluloidbollen vintertid på i hast hopsnickrade bord, utan dagens vita kanter. Ibland lirade man på matsalsbord.

bordtennisUppsvinget för skånsk bordtennis kom 1949, då Olympic enrollerade dåtidens bäste svenske bordtennisspelare Tage Flisberg i sitt nya stjärnstall. “Flisan” började sin bt-bana i norrköpingsklubben Wirgo, där han slog ut i full blom 1947. Han representerade Djurgården 1948, Olympic 1949-52 och senare Mariedal. Sen övergick han till flera andra klubbar. Han var samma ledstjärna i svensk bordtennis som Björn Borg sedermera blev i tennis. “Flisan” blev svensk mästare för Olympic 1950 och vann 1949 DM i herrdubbel för Olympic tillsammans med Kurt Persson. 1950 DM i herrdubbel för Olympic tillsammans med Kurt Persson. 1950 blev Olympic svenska lagmästare. Först 1988, alltså efter 39 år, lyckades Malmö FF – förstärkta med ett par landslagsspelare – upprepa den bedriften.
“Flisan” inspirerade malmöspelarna att övergå från tråkig defensiv till mera offensiv spelstil.
– Malmöspelarna är för långsamma. Man borde snabbt möta bollen tidigt i halvvolley för att sätta press på motståndarna, dekreterade han då han kom till Malmö.
– En ny epok inleddes i malmöbordtennisen, då “Flisan” kom hit, sade många garvade pingisledare i Malmö.
“Flisan” förlorade 1954 VM-finalen i London mot japanen Ogimura, Han tog nederlaget med fattning. Han entusiasmerade Ogimura att bli svensk landslagstränare. Ogimura var mannen som lade grunden till svensk bordtennis marsch mot dagens solbelysta toppar. Tidigare dominerade tjecker, österrikare, ungrare, jugoslaver och britter europeisk bordtennis. Ogimura införde hård träning 4-5 timmar varje dag och hade glädjen se sina adepter, främst Kjell Johansson och Hasse Alsér, bli världsnamn och inspirerande föredömen för dagens duktiga svenska bordtennislandslag. I dag europabäst efter nästan stationära segrar över kontinentala nationer.
I sina ljusa stunder vinner svenskarna ibland över kineserna, som i dag dominerar internationell bordtennis.

Det lirades bordtennis i Malmö på skilda håll från Limhamn i väster till Sjölunda i öster, innan Malmös och landets äldsta specialklubb Kulladals PPK, sedermera Kulladals BTK, bildades 1926. Först 1938 bildades Skånes Bordtennisförbund vid ett möte på Rosenhill i Malmö. Vid starten 1938 hade förbundet 14 klubbar: 10 från Malmö. De övriga hemmahörande i Helsingborg, Lund, Landskrona och Eslöv.
De tio första malmöklubbarna som fick medlemskap i förbundet var: 1) Kulladal, 2) Lydia, 3) Olympic, 4) Sjölunda, 5) Triangeln, 6) Rosengårdsstaden, 7) Hakoah, 8) County (sedermera Sorgenfri), 9) Forum, 10) Kelly.
Föregångare till Skånes Bordtennisförbund var Malmö Bordtennisallians, som lade ner verksamheten då skåneförbundet bildades. Helge Löfdahl, sedermera dynamisk ordförande i Malmö Tennisklubb, bar för övrigt sekreterare i Malmö Bordtennisallians under denna organisations femåriga tillvaro.
Skånes BF:s första styrelse hade följande utseende: Anders Lindstedt, Lugi (ordf), Malte Bergkvist, Sport, Kurt Björkman, Olympic, Helge Löfdahl, Kulladal, Gösta Liljekvist, Stjärnan, Helsingborg.
Kulladal dominerade i många år förbundets styrelse: Helge Löfdahl sekr 38-43, Otto Rohlsson sekr 43-47, John Plomgren, sedermera känd allsvensk fotbollsdomare, ordf 49-54, Beritl Persson, sedermera MFF-kassör, ordf 54-62, Lars Olsson ordf 62-69.

Övriga skåneklubbar blev gramse på oss kulladalare och protesterade mot att vi fick för många DM-tävlingar. På trots arrangerade jag en gång en “Finlandstävling”, där hela behållningen gick till vårt krigsdrabbade östra grannland. Då kunde inte övriga klubbar neka att medverka. Vi fick många pengar till Finlands-hjälpen, minns Otto Rohlsson.

Otto Rohlsson och Helge Löfdahl, i dag 77 resp 75 år, uppväxta i Västra Klagstorp resp Tygelsjö söder om Malmö, lirade i unga år bordtennis i ett magasin i Tygelsjö, tillhörigt Helges fader Johan, som drev lantmannarörelse.
Man anade inte då att man så småningom skulle bli bordtennispionjärer i Malmö (Kulladals BTK) och genom sin organisationsförmåga sätta sin prägel på skånsk och svensk bordtennis sedan starten – ännu verksam SDS-skribent. Han var på sin tid kanslist hos Svenska Bordtennisförbundet i två år.
– Vi hade en klubb i Tygelsjö som hette Serven. Otto och jag var ankare i laget. Vi utkämpade matcher mot klubbar i Vellinge och Klagshamn. Till sistnämnda plats åkte jag ofta med tåg som vid den tiden gick mellan Tygelsjö och Klagshamn, säger Helge Löfdahl.

Helge flyttade sen till Kulladal och bosatte sig i den s k “Gaddagården” – uppkallad efter en tidigare ägare Gadd. Kanske anledningen till att Helge sen hade extra “gadd”, då han lirade bordtennis och tennis. Helge entusiasmerade sedermera kände tennisspelaren Eve Malmqvist att lira pingis för Kulladal.
– Eve och jag blev malmömästare i dubbel ett år . I bordtennis var jag hans överman däremot inte i tennis, säger Helge, som under sin kulladalstid fick slita hårt med att bära bordtennisbord.

– Vi alternerade med att spela våra hemmamatcher i Folkets hus och Backagården, beroende på i vilken lokal vi fick billigaste hyran. Tungt arbete med att flytta bordtennisborden den långa vägen från den ena lokalen till den andra.

– En tjusig lokal att lira pingis i var på Gröna Lund i Malmö, populärt nöjesetablissemang, beläget mellan Möllevångs- och Smedjegatan i samma kvarter där HSB och Malmborgs Livs nu residerar.

– Ölhallsbyggnaden inrymde fem bordtennisbord på andra våningen. Det kostade 10-15 öre att hyra ett bord en timma. Saknaden var stor bland bordtennisspelarna i Malmö, då Gröna Lund revs och blev bostadskvarter.

– Tävlingsmässigt utkämpades de mest färgsprakande matcherna i nu rivna Boston på Malmö Idrottsplats-området. Här var malmöspelarna ofta framgångsrika i matcher mot den skånska- och danska eliten.

Bengt “Bess” Svensson