Ishockey

Den första ishockeymatchen av malmöbor spelades den 2 februari 1929 på Peblingesöen i Köpenhamn mellan ett lag bandyspelare från IFK Malmö och danska pucklirare från Köpenhavns Sköjtelöber Förening. Man hade låg sarg.
“Låg” var även kvaliteten på spelet jämfört med dagens ishockeykunnande.

ishockeyFörspelet till matchen, att betrakta som kuriosum, var att Stockholms Göta turnerat med sitt bandylag i Lund och i samband därmed gjorde en uppvisning i ishockey.
Vid hemresan lämnades viss utrustning kvar. Iförd denna genomförde följande malmöspelare köpenhamnsmatchen: Torsten Flintberg, målvakt, Gunnar Andersson, Perry Eriksson, Sjöholm, Sven J. Malmström, Folke Zickerman, Knut Happach, Ragnar Lindström. Domare var Erik Malmöström, Malmö, sedermera bekant som skånsk bandygeneral och allsvensk fotbollsdomare.
Folke Lindström (porträtterad av Birger Buhre i annan artikel) var främste braständare då ishockeysporten i Malmö och Skåne skaffade sig en anmärkningsvärd postion. Fina medhjälpare hade han i Bengt Andersson från sin egen klubb och i Malmökamraternas legendariske bandy- och ishockeyledare Bertil Samuelsson.
Bengt Andersson kom till Malmö från Stockholm liksom Folke Lindström. Moderklubb: Turebergs IF. Var 26 år då han anlände till Malmö 1945 och tillhörde MFF:s ishockeystyrelse 1947-52. Aktiv spelare 1947-54. Sekreterare i Skånes Ishockeyförbund 1949-78 och 1980-81. Sedan sistnämda år ledamot i styrelsen – numera som pensionär knuten till skåneförbundets kansli i Malmö.
Bengt var ledare för MFF:s ishockeyskola i hela 16 år. Domare 1950-75. Han inspirerade sina tre söner: Göran, Jan och Hans att bli duktiga ishockeyspelare.
Bertil Samuelsson kom från småländska Diö till Malmö 1937 och var aktiv bandyspelare hos “di gule” under 40-talet. Ishockey utövade han inte aktivt, Men var populär lagledare i bandy och ishockey i IFK Malmö 1940-56.
– Utan eldsjälen Folke Lindström hade det varit dålig kvalitet på skånsk ishockey, säger Bertil Samuelsson. Jag har faktiskt varit arg på honom blott en gång. Då han värvade smålänningen Roland Sandström från Markaryd, som först gett löftet att spela för oss. (Roland var, inom parentes, även duktig fotbollsspelare. Men det upptäckte inte Malmö FF. Istället värvade Elfsborg i Borås honom).

“SMAL” TRUPP?
Nappatagen mellan MFF och Malmökamraterna präglade tidigt ishockeysporten i Malmö. MFF blev första skånska distriktsmästare 1947. 1948-54 tog “di gule” sju titlar i svit, varpå MFF vann 1955-56, 58-59, 61-66, 71 och 76-79. Härefter spelades inga DM för seniorer.

Malmökamraterna hade en “smal ” trupp ishockeyspelare. Målvakt: “Smälla” Carlbom, f d Norrköping. Backar Gunnar Anderberg-Sten Jönsson. Forwards Sture Broberg, Gunnar Pettersson, Sten-Inge Hansson och Bo-kedjan Bo Borg, Bo Rosén, Bo Brodén.

I stort sett samma spelare agerade i “di gules” bandylag. Många gånger spelade man bandy och ishockey samma söndag.
Gunnar Anderberg och Sten Jönsson agerade mestadels non stop som backar. Användbara reserver var det ont om, medan kedjespelarna ibland fick vila sig. Gula fowards, som sporadiskt fick spela, agerade mest defensivt innan främst snabbskrinnaren Sten-Inge Hansson åter kom in på isen.
Påpekas bör, att Gunnar Anderberg och Sten-Inge Hansson toppar antalet matcher för Skånes distriktslag, vardera 10. Följd av klubbkamraten Rune Palm 9, Åke Eriksson och Gösta Svensson, MFF, vardera 8.

BRA BROTTARE
Gunnar Anderberg, även bra brottare hos Enighet, är en malmöprofil i idrott, som vi senare får anledning att återkomma till.
Hans backkollega Sten Jönsson var även duktig fotbollsspelare hos Malmökamraterna och under senare år en icke oäven tennisspelare. Träffsäker med klubban, trots att han var så närsynt att han vid spel på Malmö idrottsplats inte uppfattade tidsangivelsen på närbelägna Johanneskyrkans stora klocka.
Malmökamraterna, som lade ner sin ishockeyverksamhet 1966, var jämte M FF framgångsrika i div III Mellansvenska södra 1954-55, då man i fight mot småländska konkurrenter kom tvåa efter segrande MFF.
Höjdpunkten för MFF:s ishockeylag var div I-spel 1958, 1964 och 1965. Sistnämda år lirade IFK Malmö i div II. (Div. I numera omdöpt till Elitserien).

LINDKVIST OLYMPIER
I föregående nummer av denna utgåva kom tyvärr Malmö FF:s målvakt Bengt Lindkvist bort ur hanteringen då vi presenterade Malmös olympier genom tiderna. Faktum är att Bengt Lindkvist, bördig från Åkers Styckebruk i Sörmland, vaktade kassen för Tre Kronor i Squaw Valley-OS 1960 i matcherna mot Västtyskland och Kanada. Han stod senare i mål mot Sovjet i Moskva och avverkade sammanlagt tre landskamper. MFF:s ishockeymålvakt vid starten 1945 hette Curt Zander, son till John Zander, världens främste medeldistanslöpare 1914-18. Bl a Leif Göransson och Sten “Släggan” Pettersson var sen populära MFF-puckmotare.

” Stickan” Hallgren var MFF:s första forwardsstjärna. Senare bör nämnas snabbe “Koppe” Pettersson, Per Ove Brännström, Hans Hylin, Roland Sandström, Ulf Eriksson, Görgen Danielsson, Leif Johansson (vars son Fredrik nu spelar i Malm IF:s lag), Sture Eriksson, Bo Eklöf, Jan Sager, Rolf Jonsson, “Geten” Westerberg, Bengt-Göran Karlsson, Rolf Hellqvist, Stellan Sundström, Björn Elvenes och sist i raden Sven Tumba, vilken sistnämde avslutade sin långa ishockeykarriär som MFF:are.
Utmärkta backar hade man bl a i kanadensaren Les Strongman, Gert Nilsson Tore Blomkvist och Gösta Svensson, den sistnämde f d landslagsman för Nässjö IF i bandy och vinnare av Kabom-pokalen.
1972 lade MFF ner sin ishockeysektion och ersattes av Malmö IF, som 1976 blev utslagna i kval till Elitserien. Malmö IF hade en svag förhoppning om att detta år kunna kvala till Elitserien, men fick nöja sig med tredje plats efter de båda kvallagen Västra Frölunda och Rögle BK.
Det såg länge ljust ut för MIF. Efter 5 – 3 seger hemma mot Rögle inför imponerande 5 504 personer – den första efter tidigare 15 förlustmatcher i svit – hade man ett fint utgångsläge att kvala. Tyvärr blev det sen oförklarlig djupdykning borta mot bottenlaget Tingsryds AIF (2-8), vilken förlust bäddade för Rögle att ta andra platsen i serien efter V. Frölunda.
MIF:arna kan dock var nöjda med sin säsong: förlust med uddamål i båda matcherna mot segrande Västra Frölunda och jämte sistnämnda lag ensamma om att komma över 100-strecket i serien i antalet gjorda mål.

“Bess” Svensson

En urstockholmare är Malmöishockeyns fader!
Urstockholmare, men Malmöishockeyns fader! Folke Lindström, som kallats eldsjäl och friskus oftare än någon annan skånsk idrottsledare, har hunnit fylla 73, har som välbeställd pensionär flyttat tillbaka till sin hemstad, är i dag fastighetsägare på Östermalm. Men åker regelbundet till Malmö för att se MIF spela. Hans intresse för Malmöishockeyn, som han mer än någon annan skapat, är lika glödande som någonsin.

Folke Lindström, Kungsholmsgrabben, som hade spelat i högsta ishockeyserien för Karlberg och SM-brottats för Djurgården, drog in i Malmöidrotten som en virvelvind, när han kom hit 1937 och började spela bandy i Malmö BI och brottas för Sparta. Men när han var med om ett antal inställda bandymatcher på skånska insjöar meddelade han sin omgivning: “Nej nu satsar vi på ishockey i stället, det kräver mindre is.”
Ishockey fanns redan i IFK, därför blev Folkes val först MBI, sedan MFF. “Det blir bättre fart på ishockeyn i stan om vi har två klubbar som konkurrerar.” Han tog initiativ till den första stadsmatchen. Mot Hamburg. Man lånade MBI:s tröjor och sydde på siffror under järnvägsresan ner, en i gänget var skräddare.

Förbundsbasen utvisad
Folke, som civil först var tryckeridirektör på Förlagshuset Norden, sedan disponent på Malmö Grafiska, har alltid haft en sällsynt förmåga att sätta fart på olika saker. Han tog initiativ till Skånes Ishockeyförbund 1940 och blev dess ordförande i 35 år, blev omvald även sedan han “på gamla dar” flyttat tillbaka till Stockholm, sedan han sålt det egna företaget, Malmö Offset, som han också startade under sin malmötid.
Råskinn på planen och samtidigt distriktsförbundsordförande, det kunde ibland vålla problem för domarna, som då och då tvingades visa ut sin temperamentsfulle förbundsbas. Folke var 40 år, när han spelade sin sista A-lagsmatch för MFF! “Men då fick jag en smäll så att högra underarmen dagen efter såg ut som Karl-Alfreds, begrep att det var tid att sluta.”
Då var han MFF-are , hade lyckats intressera Eric Persson att satsa på ishockey, när MBI tröttnade. Malmö hade ännu inte konstfruset, många av hemmamatcherna i division III fick spelas i Småland eller Nordskåne, men gåpåaren Lindström lyckades skapa intressenter bakom en konstisbana. Skånska Cement och kommunen, och 1956 stod den färdig. Det bar rakt upp i högsta serien 1958-1959, bara två skåningar. Folke plockade skickligt spelare från Småland, Sörmland, Leksand och Skellefteå. Sammanlagt kostade det cirka 15 000 i inköp. De flesta lockades med jobb, flera Malmöföretagare ställde upp och inte minst dåvarande idrottsvänlige brandchefen Sven Sönnerberg, som anställde Gösta Svensson, svensk mästare i bandy för Nässjö. Han blev Malmöishockeyns första stora stjärna och så småningom brandförman.

Utsparkad av Eric P
Malmö greps av ishockeyfeber. Till första hemmamatchen mot Djurgården betalade 7 000 entré till den sjabbiga utomhusarenan, en sk månskensrink, som erbjöd nästan endast ståplatser. 1 000 plankade in , tillägger Folke. Fortfarande skånskt publikrekord för ishockey.
Sen blev nedflyttning efter en säsong, men tillbaka i allsvenskan, som serien då hette, 1963, och nu höll sig MFF kvar två spelår. Folke hade drömt om ett Malmö isstadion för minst 9 000 åskådare, men när det stod färdigt var det stod färdigt var det dimensionerat för 5 000, och Folke retade de kommunala makthavarna genom att kalla det för en “utställningshall med kylaggregat”.
1972 kom nästa smäll. Eric Persson kallade till presskonferens när den nya (och nuvarande) klubblokalen skulle invigas och släppte bomben: “Vi lägger ner vår ishockeysektion, den har blivit för dyr.” Jag bad, understödd av Lennart Strandberg, Arbetet, att vi skulle få höra Folke Lindströms mening.
Nej! sade Eric: “Här skall min själ inte vara någon diskussionsklubb.”
Men Eric Persson gick med på ett övergångsår, då laget fick kallas MFF-MIF och på så sätt behålla sin plats i näst högsta serien.

VM-guldmedalj till Lindström
Men efter det har Folke och Eric ätit många middagar tillsammans i angenäm stämning. Folke har alltid varit en effektiv (och ganska elegant) slugger, men aldrig långsint.
Roligast var det när Sydsvenskans legendariske sportchef och store MFF-vän Sven Hansson, S H var med. Socialdemokraten Eric Persson och S H gillade varandra men hade helt olika politiska ideologier, fram på småtimmarna blev därför alltid debatten våldsam. “Jag lyckades få dem att gå med på en överenskommelse om att de inte skulle avsätta regeringen förrän till kaffet”, säger Folke.
Folke satt 13 år i MFF:s huvudstyrelse, bl a på kassörsposten. Svenska Ishockeyförbundets styrelse tillvaratog hans administrativa talanger i 13 år, gav honom en plats i mäktiga VU. Så sent som i OS 1980 i Los Angeles var han överledare för Tre Kronor! Men helst minns han Colorado och VM-titeln 1962. Arrangörerna delade ut så många guldmedaljer till det segrande svenska laget att det blev tre över tilltränare Arne Strömberg och ledarna Folke Lindström och Pelle Bergström.

Tredje gången gillt
“Och hur ser du på den skånska ishockeyns framtid?” – Mycket ljust! Det kostade MFF cirka 15 000 att köpa ihop ett storserielag 1958. Som prislapparna stigit skulle det kosta cirka 3 miljoner i dag. Men de numera 18 ishallarna i Skåne har redan gett effekt. Ett slag fick vi släppa de främsta talanger vi fostrat norröver. Leksand har ju fyra skåningar, bl a en landslagsman i sitt lag. Men den trafiken kommer inte att fortsätta. Vi är vid en vändpunkt! MIF kan i dag hämta halva A-laget ur sin egen produktion och har skapat sig en sund ekonomi. Bör fortsätta att värva förståndigt, inte fullt lika våldsamt som Rögle. Om fem år har vi ett Skånelag i Elitserien, och jag tror att det blir Malmö IF.
Avslutar Folke för att inte missa en timmas motion i bowlinghallen. Han håller sig i form, räknar med att få uppleva när Malmö för tredje gången går upp i högsta serien. Han är precis lika mycket på hugget som här han drabbade Malmö för första gången för ett halvt sekel sedan.

Birger Buhre