Malmöflickorna

Leida Leesment kom som en båtflykting med sin familj till Sverige 1944. En estnisk gymnastiklärarutbildning vid universitetet i Tartu hade hon då bakom sig, och ett par års gymnastiklärartjänst i Tallinn. I Stockholm samarbetade hon med Ernst Idla, var gymnast i hans utvalstrupp och var samtidigt även hans assistent vid de stora uppvisningarna på Stadion.

Så kom idrotten till Malmö - Malmöflickorna

Familjen flyttade till Malmö 1951, där hon först ledde gymnastik i några olika föreningar. Ett behov att arbeta mera självständigt efter egna idéer gjorde, att hon tillsammans med ett 20-tal gymnaster grundade föreningen Malmöflickorna år 1954. Denna lilla sammanslutning växte med lavinartad fart, yngre flickgrupper bildades, och den framsyntheten har varit ett kännemärke för allt som Leida Leesment företagit sig – att bygga upp från grunden, det som skall bli stort och levande. Då kom problemen – och det gällde lokaler. L L fick sina timmar tilldelade som gymnaster i alla tider fått, reglerade efter knappheten på lokaler och efter någon sorts kommunal rättvisebedömning. hur gör man då när man ser skarorna växa under son ledning? Jo man kämpar för bättre villkor. Hall efter hall byggs i staden – men inte får gymnastiken komma in. 30 handbollsspelare vägs mot 150 flickor. Där var aldrig någon tvekan. Och Leida kämpade vidare. Ilade på minimala raster mellan olika mindre gymnastiksalar på olika håll i staden. Det var problem att få en pianist villig att hänga med på detta osjälviska vis. Det var problem överhuvudtaget att få salar där man kunde härbärgera förhyrda pianon något så när betryggande. Den levande musiken – av största betydelse just i Malmöflickornas gymnastik – betraktades närmast som en fix idé när behovet av piano fördes på tal.

Rörde på sig
År efter år gick, och man kan inte tala om någon verklig ljusning förrän omkring 1978. Det året fick malmöflickorna Malmö Kommuns Kulturstipendium, och det började sakta röra på sig i lokalfrågan. 1979 fick föreningen tillgång till Dammfriskolans Sporthall och en mindre gymnastiksal i samma byggnad. Man fick all sin träning under ett tak, 34 veckotimmar och 20 ledare i arbete måndag-torsdag 17-21 och lördagar 9-14. Och 1984 stod äntligen en klubblokal färdig, en samlingspunkt värdig en förening med Malmöflickornas kvalifikationer. Det är viktigt att tänka tillbaka på alla dessa år, när man belyser Leidas livsgärning. Under ogynnsamma förhållanden och på vad som brukar kallas obekväm arbetstid har hon med goda ledares och pianisters hjälp byggt upp en skola i rörelsekultur, som är unik i världen, som börjar från de allra första lekfulla formerna till utvalstruppens avancerade rörelsekonst. Malmöflickornas utvalstrupp har blivit det mest synliga beviset på föreningens utveckling under de 30 åren. Gränserna har vidgats, och truppen har fått allt flera och mera skiftande engagemang, som har kommit att gälla många olika områden:

att representera Sverige: I samband med världsutställningar, Sverige-kampanjer i utlandet, invigningar och jubiléer

att presentera gymnastik: Vid internationella gymnastikfestivaler, världskongresser för fysisk fostran, VM-tävling som svenskt landslag i Gymnastique Moderne, Svenska Gymnastikspel.

att presentera show: I Caesars Palace, Las Vegas, i Ed Sullivan Show, New York, vid the Bicentennial, Chicago, på Tivoli, Köpenhamn vid 4-veckors turné i Taiwan, i TV-sänd Tele-gym-show, Israel.

att presentera kultur: Vid invigningar av kulturveckor i Sverige och utomlands, vid de årliga festföreställningarna på Malmö Stadsteater, vid de estniska världsfestivalerna i Stockholm och Toronto.

I samband med stora idrottshändelser: Vid VM-fotboll i Sverige och Väst-Tyskland, vid Olympiska Spelen i Montreal.

Till allt detta har Leida lett fram sina Malmö flickor under 30 år. De utvalsflickor, som nu drar ner applåder var de kommer, är tredje generationen och flera står på tröskeln till den fjärde.

Förnyelsen kommer – och den fortsätter. Det har Leida sörjt för genom två viktiga åtgärder:

1) den kvalitetsfyllda undervisningen

2) den inspirerande vidareutbildningen av unga ledare, som alla har fått sin första skolning i Malmöflickorna. De flesta har sedan gått vidare i utbildningar som pekar mot ledarfunktioner. Ex. gymnastiklärare, sjukgymnast, mellan- och lågstadielärare, förskollärare, fritidspedagoger finns representerade i ledarstaben.

Världen berömmer
Trots de tidigare svåra lokalförhållandena har L L haft ledarkurser och konferenser, som betytt mycket för den goda standarden i undervisningen. Att kvalitetskraven kommer in redan i tidig ålder hos Malmöflickorna har verkligen skörda mycket beröm från fackexperter världen över.
Några drag som särskilt mycket har präglat verksamheten och genomsyrat den är kravet på stil och ett naturligt, gott uppförande. Ett litet tryck med “levnadsregler” – vad som fordras av en Malmöflicka och speciellt en utvalsflicka, delas ut.
I alla de många tackbrev som L L fått motta under åren, finns förutom ett stort beröm för skicklighet och grace, alltid också några ord om truppens mycket trevliga stil och uppträdande.
Vilken Sverige-reklam!
Ett pedagogiskt ytterligt väl genomtänkt stegringsschema för de olika årskullarna har utarbetats av L L. Det ger talangfulla flickor möjlighet att komma vidare, och det visar också vägen för dem som söker en enklare form för sin rekreation. För alla leder det dock fram till en möjlighet att få vara med på uppvisning – och det vill faktiskt alla.

En arbetsform
Uppvisningar är helt enkelt en arbetsform för Malmöflickorna. Då utvecklas man, då skärper man sig för att prestera det där lilla extra, som gör att man hela tiden växer. Det här är en av Leidas bärande idéer.
Uppvisningar blir man inbjuden till, om man är riktigt bra. Leida Leesments Malmöflickor har varit “riktigt bra” i 30 år nu. Inbjudningar saknas inte. Genomsnittet för de senaste 10 åren ligger på c:a 20 uppvisningar per år. Däri ligger också de stora årliga engagemangen med uppbjudande av föreningens alla krafter i ledare, funktionärer, gymnaster: Festföreställning på Malmö Stadsteater och medverkan vid firandet av Sveriges Nationaldag. Omkring 500-600 deltagare i uppvisningarna är en vanlig siffra.
Så många flickor i så många år – det blir en ansenlig mängd som fått del av god ledning och smittande inspiration. Däribland Leidas egna döttrar, som alla tre blev framstående gymnaster i utvalstruppen, två av dem även gymnastikdirektörer.

Dagmar Lindvall